Det är
två veckor kvar av 2019 och jag har sett min sista föreställning för i år. På
skojs skull räknade jag igenom hur många det blivit under året och kom fram
till 52. I genomsnitt har jag alltså sett en föreställning i veckan, trots att
det förstås i verkligheten inte har varit så balanserat. Under den intensivaste
perioden (när två festivaler pågick samtidigt i Åbo och Helsingfors) såg jag 14
föreställningar på fyra dagar (det är inget jag rekommenderar men needs must).
Under juni och juli såg jag å andra sidan bara 2. I längd har den här
föreställningarna varit mellan 30 minuter och tre och en halv timme.
Av de här
52 föreställningarna var 28 på svenska, 6 på finska och 18 på engelska. Så fast
jag tycker att jag har sett ovanligt mycket teater på finska i år så är det
ändå bara en liten del av helheten. Att jag har sett så mycket på engelska
(trots att jag inte sett teater utanför Finland i år) beror på det stora
utbudet av live captured föreställningar på bio. Totalt 12 av 52
föreställningar har jag sett i en biosalong.
Fast
en-persons föreställningar är en stark trend just nu så är det relativt få
sådana som jag tagit del av i år, bara 5. Klassikerna har inte heller dominerat
året, bara 3 Shakespeare och 1 Strindberg. Traditionella musikaler har det
blivit 4 stycken, fast musikteaterföreställningarna och föreställningar med
starka musikinslag har varit många flera. Dramatiseringar av romaner, filmer
och kända berättelser har det blivit 10 stycken.
Inhemska
urpremiär blev det under året 18 och om jag räknar ”originalverk” (dvs. inte
adaptioner eller bearbetningar av tidigare verk) är det 15. Inte illa!
Överlag
kan jag konstatera att jag har skrattat oftare än jag har gråtit (vilket inte
alltid hänger ihop med föreställningens genre), att jag några gånger blivit
besviken (det är risken med höga förväntningar) men också att jag blivit
positivt överraskad mer än en gång (det är fördelen med att inte ha några förväntningar
alls). Stunderna av ”...men... alltså... vad är det de håller på med på scen???”
har varit färre än i fjol och det gör att det som att det har varit ett bra år
att vara publik.
Att säga
att det finns något enskilt tema som går som en röd tråd genom det jag sett
känns krystat. I grund och botten handlar det mesta om att vara människa, med
allt var det innebär av glädje, utmaningar, sorg och kärlek. Men det gäller för
de flesta föreställningar de flesta år, så det är inget specifikt för just
2019.
Vilka har
varit höjdpunkterna? Harriet på Ryhmäteatteri och The Lehman Trilogy som var en
del av NT Lives repertoar. Båda var teater på teaterns villkor, och tog fasta
på styrkan i att berätta en historia och utforska den här och nu i ett rum med
publiken. Present Laughter (en annan NT Live föreställning) med Andrew Scott i
huvudrollen är en annan av mina favoriter tack vare hans rollprestation, vilket
hantverk!
Obs! Det
här är ingen heltäckande översikt över teaterutbudet eller repertoaren i
Finland 2019. Det är en genomgång av det jag haft tid, möjlighet och råd att se
under året som gått. Många föreställningar blev osedd, några av dem kanske jag
lyckas se nästa år istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar