tisdag 1 januari 2019

2018


Under 2017 kom jag till den kanske klichébelastade insikten att om jag vill att mitt liv skulle ändra så måste jag också göra plats för den förändringen att kunna ske. Så 2018 var det första året som jag var heltidsfrilansare. Det har gått över förväntan bra även om jag tackade jag till för många erbjudanden eftersom jag varit rädd för att aldrig bli tillfrågad, av någon, någonsin igen om jag tackat nej. Det är väl den vanliga frilansångesten med andra ord. Under året har jag gjort både det ena och det andra och ett par av de sakerna är:

Stratford-upon-Avon
För första gången besökte jag Shakespeares födelsestad med tillhörande turistattraktioner (till 90% Shakespeare-relaterade). Jag hade också möjlighet att se varsin föreställning på två av Royal Shakespeare Companys scener. Höjdpunkten på teatern var ändå deras utställning som kombinerade deras egen historia med teaterhistoria. En på alla sätt rolig, intelligent och upplyftande utställning!

Dramatikerretreat
Tack vare olika bidrag kunde jag delta i något som kallades en ”handledd retreat”, en del av Arvon stiftelsens utbud av skrivarkurser och retreats. Att i fem dagar ägna sig åt skrivande, läsande och samtal, och allt det långt bort från allt vad vardagsliv heter var en både krävande och skön upplevelse.

Masterclass
Jag köpt ett 1-års ”all access” pass till de nätbaserade Masterclass kurserna och kunde med jämna mellanrum mata min kreativitet genom att lyssna på personer från Shonda Rhimes och Margaret Atwood till Helen Mirren och Ron Howard berätta om sina processer, hur de ser på sitt arbete och på de former de arbetar med, vilka problem de haft på vägen. Utöver att det har gett mig många olika saker att tänka på så har jag plockat med mig diverse saker att använda i mitt eget arbete. Rhimes ”medical medical”, Mirrens tanke om att skilja på emotionell och fakta research och Atwoods sätt att skapa tidslinjer för sina karaktärer i den värld de finns i.

Nya former
2018 har definitivt varit ett då jag fått arbeta med för mig nya former. Under sommaren och hösten skrev jag min första hörspelsserie, under hösten skrev jag för första gången TV-manus för barn, plus att mitt livs första operalibretto (en dramatisering av Elsa Beskows Tomtebobarnen) hade urpremiär under lillajulshelgen.

Avslag
Som frilansare har jag både haft möjlighet och varit tvungen att aktivt försöka intressera andra i mina idéer, skicka ut manus och ansökningar för att kunna delta i projekt. Därför har 2018 också varit ett år av avslag och ”nej” (och det kommer att fortsätta under 2019). Den positiva bieffekten av de avslagen är att jag märker vilka idéer och projekt som är genuint viktiga för mig, vilka jag har bestämt mig för att hitta andra sätt att förverkliga och vilka idéer och projekt jag kan ha och mista.