lördag 7 oktober 2017

Dublin Theatre Festival 2017



[I’ll do an English version of the post later on.]

DublinTheatre Festival är mindre – och mindre känd – än Edinburgh Fringe Festival, men med 60 år på nacken (jubileumsår i år) kan man lugnt säga att den trots det är väletablerad. Årets festival bjuder under knappt tre veckor på både föreställningar och kringprogram och bredden när det gäller typen av föreställningar, typen av berättelser och typen av spelplatser både kittlar och lockar. Det bjuds på nya och gamla klassiker, samproduktioner och internationella gästspel och föreställningar som kan spela bara här, som måste upplevas just nu. Med andra ord är problemet – som det ofta är – att försöka välja, och lösningen är att låta klockslagen avgöra och lägga upp programmet för att kunna ta del av så många föreställningar och programpunkter som kalendern tillåter. Jag har bokat in tretton föreställningar, en stand up show (det är min ”lediga kväll” under veckan), två paneldiskussioner och ett symposium. Dessutom har jag förstås tänkt hinna med ett par bokbutiker, några museer och en guidad rundvandring.

Jag har besökt festivalen en gång tidigare, 2011, men den gången var det frågan om en kortare resa. Ändå hann jag under de några dagarna ha två av mina starkaste teaterupplevelser (ANU Productions Laundry och Kneehighs The Wild Bride). Kanske är det därför jag vill komma hit igen, det är dags för liknande höjdare igen. Dessutom är Dublin en författar- och berättarstad. Det syns i diverse förteckningar över museer och besöksmål, i antalet bokbutiker, ja det känns i luften helt enkelt. Det är som att listan på irländska författare – och dramatiker! – är oändlig. De har ju faktiskt plockat hem ett och annat Nobelpris i litteratur. En av mina absoluta favoritdramatiker – Marina Carr – är irländsk och trots att jag sällan läser romaner är jag frestad att inskaffa ett exemplar av Colm Tóibíns senaste bok, House of Names, medan jag är här.

Så, det är lätta att vara uppspelt och förväntansfull inför den kommande veckan. Det ska också sägas att jag gör den här festivalresan tackvare ett stipendium som jag beviljats av Svenska Teaterns stipendie- och fördelningsnämnd, så tack Svenska Teatern!

söndag 17 september 2017

Läs boken! /// Read the book!



I går var kollationeringen (första genomläsningen) av Aderton, en musikteaterföreställning som jag och Monika Fagerholm har skrivit manus till på basen av Anna Lindholms bok Projekt Ines. Tyvärr kunde jag inte vara med i Ekenäs i går, utan funderade istället på arbetet hittills medan jag satt på bussen mellan Helsingfors och Åbo.

Idén om att tillsammans med Karin Berglund, som regisserar föreställningen, skapa en teaterföreställning på basen av Annas bok fanns redan innan Projekt Ines kom ut hösten 2015. Så småningom visade det sig att Kulturhuset Karelia i Ekenäs gick med liknande tankar och vi slog våra bildliga påsar ihop.

Det här är första gången jag arbetar med att skapa en föreställning av en bok som inte är fiktion, utan hör till genren creative non-fiction (som var en ny bekantskap för mig). Men i och med att boken är byggd kring fem olika kvinnor och dessutom har den historiska ramen som inbördeskriget och upptakten till det utgör, var det en uppgift som var utmanande i positiv bemärkelse. Problemet har snarare varit, som det så ofta är, att välja, välja bort och stryka ner.

Vi har valt att fokusera på två av kvinnorna i boken, eller egentligen: våra fiktionaliserade versioner av två av de verkliga personerna som Anna skriver om. Deras liv löper parallellt genom berättelsen och trots att de lever i samma stad, samtidigt, så lever de i två vitt skilda världar, som trots tillfälliga kontaktytor aldrig riktigt möts.

Under arbetes gång har jag flera gånger haft svårt att skriva repliker. Kanske för att jag vet att det i grunden ändå finns riktiga personer. Kanske för att karaktärernas språk skiljer sig från mitt (genom tid, klass och geografi) mer än i andra pjäser jag arbetat med. Det har varit en ny sorts frustration som jag inte stött på tidigare. Ändå har lösningen hela tiden funnits framför mig. På bordet där mitt arbetsexemplar av Projekt Ines (med post it lappar, anteckningar och understreckningar) har legat. Eftersom materialet som gäller just de två karaktärer som vi berättar om i pjäsen till stor del består av brev och dagboksanteckningar så finns deras egna ord bevarade. Jag har i onödan kämpat med att försöka hitta på vad de ska säga. Vad de har tänkt och sagt och skrivit finns i boken och det är bara att välja och vraka för att använda och anpassa det. Hittills har min stora lärdom i det här projektet med andra ord varit: Läs boken! Där finns allt du behöver.

///

Yesterday was the first rehearsal and read-through of Aderton [Eighteen] – a play that Monika Fagerholm and I have written based on Anna Lindholm’s book Projekt Ines [Project Ines]. Unfortunately I couldn’t be at the read-through, and instead spent the bus journey from Helsinki to Turku thinking about the work so far.

Karin Berglund, who’s directing this production, and I talked about making a theatre performance based on Anna’s book even before it was published in the autumn of 2015. It soon transpired that the people at Kulturhuset Karelia in Tammisaari had the same idea and we decided to join forces.

This is the first time I’ve worked with a non-fiction book to create a script, specifically a book in the creative non-fiction genre (which is a genre I wasn’t aware of up until then). But since the book tells the stories of five different women and is also framed by the Finnish civil war in 1918, it was definitely a challenge in the positive sense. The problem, as it so often is, was to select, to cut and leave things out.

We’ve chosen to focus on two of the women in the book, or strictly speaking fictionalised versions of two of the real women Anna’s written about. Their lives run parallel through the story and although they live in the same city, at the same time, they live in different worlds, and even if those worlds might suddenly come into contact with each other for a fleeting moment they never truly meet.

While I’ve worked on the script I’ve several times found it difficult to write lines for the characters in the play. Perhaps because I’ve been aware of the fact that they are based on real people. Perhaps because the characters’ language is more removed from my own (though time, class and geography) than is usually the case when I write. It has been frustrating in a way I haven’t experienced before. At the same time the solution has been right under my nose, literally. My working copy of Projekt Ines with all of my post-it notes, dog ears and scribbles in it has constantly been there on my desk. Since the material that concerns the two women we’re writing about is mainly made up of their letters and excerpts from their dairies it means that their own words have been preserved. Me struggling to make up something for them to say has actually been pointless. Their thoughts and words have been there all along and all I’ve had to do is read and then choose and adapt the selected excerpts. So, so far the thing I’ve learnt working on this play is: Read the book! It’s all there!

onsdag 12 juli 2017

Hösten 2017 /// Autumn 2017



För tillfället är jag på semester (tillsammans med böcker, anteckningsböcker och ett par idéer som behöver lite tid, kärlek och omsorg) men under andra halvan av 2017 kommer det att hända både det ena och det andra.

30 september kommer boken jag varit skrivande redaktör för ut! Boken heter Röster från Skillnaden: Svenska Teatern från 1930-talet till 2010-talet och ges ut av Förlaget. Den finns på sidan 38-39 i deras höstkatalog.

Riktigt i slutet av året blir det premiär för Aderton på Karelia. Tillsammans med Monika Fagerholm har jag dramatiserat Anna Lindholms bok Projekt Ines. Premiären blir på nyårsafton – 31.12.2017, knappt 100 år efter att inbördeskriget (som pjäsen utspelar sig under) bröt ut.

Mellan de här två händelserna ska jag hinna med en resa till Irland för att gå på DublinTheatre Festival i oktober. Dessutom finns det ett par olika pjäsprojekt som ligger och gror, några ansökningar om residens och stipendier som ska skrivas och så en och annan pjästävling.

///

At the moment I’m on holiday  (with some books, notebooks and a couple of ideas for plays that need a bit of time, love and care) but later on this year there are some very exciting things coming up.

On September 30th the book I’ve been working on is going to be published! It’s called Röster från Skillnaden: Svenska Teatern från 1930-talet till 2010-talet [Voices from Skillnaden: The Swedish Theatre in Helsinki from the 1930s to the 2010s]. It’s published by Förlaget and you can find it on page 38-9 of their autumn catalogue. It’s all in Swedish, but if anyone is interested I can probably manage some sort of summery in English. Let me know!

The opening night of Aderton [Eighteen] at Karelia is right at the end of the year. Together with Monika Fagerholm I’ve written the script based on Anna Lindholm’s book Projekt Ines [Project Ines]. The first night is on December 31st – just under 100 years after the civil war in Finland (which the play takes place during) began.

In between these two major events I’m going to Ireland to see some theatre during the Dublin Theatre Festival in October. A part from that there are a couple of other plays that are slowly taking shape, a couple of application for residencies and grants that need to be written and one or two script competitions.