söndag 17 september 2017

Läs boken! /// Read the book!



I går var kollationeringen (första genomläsningen) av Aderton, en musikteaterföreställning som jag och Monika Fagerholm har skrivit manus till på basen av Anna Lindholms bok Projekt Ines. Tyvärr kunde jag inte vara med i Ekenäs i går, utan funderade istället på arbetet hittills medan jag satt på bussen mellan Helsingfors och Åbo.

Idén om att tillsammans med Karin Berglund, som regisserar föreställningen, skapa en teaterföreställning på basen av Annas bok fanns redan innan Projekt Ines kom ut hösten 2015. Så småningom visade det sig att Kulturhuset Karelia i Ekenäs gick med liknande tankar och vi slog våra bildliga påsar ihop.

Det här är första gången jag arbetar med att skapa en föreställning av en bok som inte är fiktion, utan hör till genren creative non-fiction (som var en ny bekantskap för mig). Men i och med att boken är byggd kring fem olika kvinnor och dessutom har den historiska ramen som inbördeskriget och upptakten till det utgör, var det en uppgift som var utmanande i positiv bemärkelse. Problemet har snarare varit, som det så ofta är, att välja, välja bort och stryka ner.

Vi har valt att fokusera på två av kvinnorna i boken, eller egentligen: våra fiktionaliserade versioner av två av de verkliga personerna som Anna skriver om. Deras liv löper parallellt genom berättelsen och trots att de lever i samma stad, samtidigt, så lever de i två vitt skilda världar, som trots tillfälliga kontaktytor aldrig riktigt möts.

Under arbetes gång har jag flera gånger haft svårt att skriva repliker. Kanske för att jag vet att det i grunden ändå finns riktiga personer. Kanske för att karaktärernas språk skiljer sig från mitt (genom tid, klass och geografi) mer än i andra pjäser jag arbetat med. Det har varit en ny sorts frustration som jag inte stött på tidigare. Ändå har lösningen hela tiden funnits framför mig. På bordet där mitt arbetsexemplar av Projekt Ines (med post it lappar, anteckningar och understreckningar) har legat. Eftersom materialet som gäller just de två karaktärer som vi berättar om i pjäsen till stor del består av brev och dagboksanteckningar så finns deras egna ord bevarade. Jag har i onödan kämpat med att försöka hitta på vad de ska säga. Vad de har tänkt och sagt och skrivit finns i boken och det är bara att välja och vraka för att använda och anpassa det. Hittills har min stora lärdom i det här projektet med andra ord varit: Läs boken! Där finns allt du behöver.

///

Yesterday was the first rehearsal and read-through of Aderton [Eighteen] – a play that Monika Fagerholm and I have written based on Anna Lindholm’s book Projekt Ines [Project Ines]. Unfortunately I couldn’t be at the read-through, and instead spent the bus journey from Helsinki to Turku thinking about the work so far.

Karin Berglund, who’s directing this production, and I talked about making a theatre performance based on Anna’s book even before it was published in the autumn of 2015. It soon transpired that the people at Kulturhuset Karelia in Tammisaari had the same idea and we decided to join forces.

This is the first time I’ve worked with a non-fiction book to create a script, specifically a book in the creative non-fiction genre (which is a genre I wasn’t aware of up until then). But since the book tells the stories of five different women and is also framed by the Finnish civil war in 1918, it was definitely a challenge in the positive sense. The problem, as it so often is, was to select, to cut and leave things out.

We’ve chosen to focus on two of the women in the book, or strictly speaking fictionalised versions of two of the real women Anna’s written about. Their lives run parallel through the story and although they live in the same city, at the same time, they live in different worlds, and even if those worlds might suddenly come into contact with each other for a fleeting moment they never truly meet.

While I’ve worked on the script I’ve several times found it difficult to write lines for the characters in the play. Perhaps because I’ve been aware of the fact that they are based on real people. Perhaps because the characters’ language is more removed from my own (though time, class and geography) than is usually the case when I write. It has been frustrating in a way I haven’t experienced before. At the same time the solution has been right under my nose, literally. My working copy of Projekt Ines with all of my post-it notes, dog ears and scribbles in it has constantly been there on my desk. Since the material that concerns the two women we’re writing about is mainly made up of their letters and excerpts from their dairies it means that their own words have been preserved. Me struggling to make up something for them to say has actually been pointless. Their thoughts and words have been there all along and all I’ve had to do is read and then choose and adapt the selected excerpts. So, so far the thing I’ve learnt working on this play is: Read the book! It’s all there!

onsdag 12 juli 2017

Hösten 2017 /// Autumn 2017



För tillfället är jag på semester (tillsammans med böcker, anteckningsböcker och ett par idéer som behöver lite tid, kärlek och omsorg) men under andra halvan av 2017 kommer det att hända både det ena och det andra.

30 september kommer boken jag varit skrivande redaktör för ut! Boken heter Röster från Skillnaden: Svenska Teatern från 1930-talet till 2010-talet och ges ut av Förlaget. Den finns på sidan 38-39 i deras höstkatalog.

Riktigt i slutet av året blir det premiär för Aderton på Karelia. Tillsammans med Monika Fagerholm har jag dramatiserat Anna Lindholms bok Projekt Ines. Premiären blir på nyårsafton – 31.12.2017, knappt 100 år efter att inbördeskriget (som pjäsen utspelar sig under) bröt ut.

Mellan de här två händelserna ska jag hinna med en resa till Irland för att gå på DublinTheatre Festival i oktober. Dessutom finns det ett par olika pjäsprojekt som ligger och gror, några ansökningar om residens och stipendier som ska skrivas och så en och annan pjästävling.

///

At the moment I’m on holiday  (with some books, notebooks and a couple of ideas for plays that need a bit of time, love and care) but later on this year there are some very exciting things coming up.

On September 30th the book I’ve been working on is going to be published! It’s called Röster från Skillnaden: Svenska Teatern från 1930-talet till 2010-talet [Voices from Skillnaden: The Swedish Theatre in Helsinki from the 1930s to the 2010s]. It’s published by Förlaget and you can find it on page 38-9 of their autumn catalogue. It’s all in Swedish, but if anyone is interested I can probably manage some sort of summery in English. Let me know!

The opening night of Aderton [Eighteen] at Karelia is right at the end of the year. Together with Monika Fagerholm I’ve written the script based on Anna Lindholm’s book Projekt Ines [Project Ines]. The first night is on December 31st – just under 100 years after the civil war in Finland (which the play takes place during) began.

In between these two major events I’m going to Ireland to see some theatre during the Dublin Theatre Festival in October. A part from that there are a couple of other plays that are slowly taking shape, a couple of application for residencies and grants that need to be written and one or two script competitions.

lördag 15 april 2017

London



Så, en ny Londonresa närmar sig med stormsteg. Jag är ingen storstadsmänniska men London är mitt favoritresmål, för ett långt veckoslut och upp till en vecka. Efter det vill jag hem igen, både för att pengarna är slut och för att jag vill ha paus från allt vad folkmassor heter.

När det gäller teaterbesök brukar jag beställa biljetter på förhand till föreställningar som kan tänkas vara slutsålda men samtidigt lämna plats i kalendern så att jag kan bestämma mig för vissa produktioner när jag är där. Hittills har jag nästan varje gång besökt en ny teater och den här gången blir det Donmar Warehouse i West End (gången före det var det nästan bara nya teatrar: UnicornTheatre i Southwark and Sam Wanamaker Playhouse som är Globes inomhusscen, Bush Theatre i Shepard’s Bush). Jag har sett några föreställningar från Donmar via NTLive men inte varit där på plats och ställe. Men den här gången blir det en nyversion av en Brecht-pjäs. Dessutom blir det ett nytt besök till Soho Theatre (som har en bra bar!) och ett par West End produktioner

Bland teatrarna som jag brukar kolla upp före ett besök och förr eller senare ska lyckas besöka (ibland spelar de inget intressant just de dagarna jag råkar vara där, eller så spelar de något väldigt intressant och det är slutsålt) hör Almeida Theatre, Young Vic (som också har ett café/bar som är värd att besöka om man är i närheten), Royal Court Theatre, Theatre 503, Arcola Theatre, Finborough Theatre, Southwark Playhouse, Tricycle Theatre. Sen finns det förstås hur många som helst andra teatrar och grupper att följa med som t.ex. Barbican, Battersea Arts Centre, Wilton’s MusicHall.

Till dem jag brukar kolla upp och gärna besöker igen hör National Theatre (som har en härlig bokbutik, så besök den!) , Royal Shakespeare Company (på Barbican), Shakespeare’sGlobe, Old Vic Theatre, Hampstead Theatre och Gate Theatre

Så, om du är påväg till London och vill se på teater så är det här tips.

///

So, a new trip to London is fast approaching. I’m not a big city type person but London is definitely my favourite place to visit when I’m travelling, for anything from a long weekend up to a week, after that I want to go home again, both because the money has run out and because I need a break from any all kinds of crowds and large groups of people.

When it comes to seeing plays I try and buy tickets in advance to the productions I think will be sold out while leaving time for making decisions when I’m there. So far I’ve visited a new theatre almost every time and this time around it’s going to be the Donmar Warehouse in the West End (last trip it was almost only new spaces: the Unicorn Theatre in Southwark, the Sam Wanamaker Playhouse which is the indoor stage at Shakespeare’s Globe, the Bush Theatre in Shepard’s Bush). I’ve seen a couple of Donmar productions through NTLive but I’ve never been in the actual space. This time it’s going to be a new version of a Brecht play.  A part from that I’m going to the Soho Theatre (great bar!) and to a couple of West End production.

Among the theatres I usually look up before a trip to London, and I hope to sooner or later be able to visit (sometimes they’ve not got anything interesting on the days I happen to be there and sometimes they’ve got something very interesting on and are all sold out) are the Almeida Theatre, the Young Vic (a nice café/bar to visit if you happen to be in the neighborhood) , the Royal Court Theatre, Theatre 503, the Arcola Theatre, the Finborough Theatre, the Southwark Playhouse, the Tricyle Theatre. Alongside that there are of course masses of theatre and groups to keep an eye on for theatre productions, like the Barbican, Battersea Arts Centre, Wilton’s Music Hall.

Among the theatre’s I usually look up and would like to visit again are National Theatre (great bookshop! Go there!), the Royal ShakespeareCompany (at the Barbican), Shakespeare’s Globe, the Old Vic Theatre, the Hampstead Theatre and the Gate Theatre

So, if you're going to London and want to see a play, these are my tips.