tisdag 1 januari 2019

2018


Under 2017 kom jag till den kanske klichébelastade insikten att om jag vill att mitt liv skulle ändra så måste jag också göra plats för den förändringen att kunna ske. Så 2018 var det första året som jag var heltidsfrilansare. Det har gått över förväntan bra även om jag tackade jag till för många erbjudanden eftersom jag varit rädd för att aldrig bli tillfrågad, av någon, någonsin igen om jag tackat nej. Det är väl den vanliga frilansångesten med andra ord. Under året har jag gjort både det ena och det andra och ett par av de sakerna är:

Stratford-upon-Avon
För första gången besökte jag Shakespeares födelsestad med tillhörande turistattraktioner (till 90% Shakespeare-relaterade). Jag hade också möjlighet att se varsin föreställning på två av Royal Shakespeare Companys scener. Höjdpunkten på teatern var ändå deras utställning som kombinerade deras egen historia med teaterhistoria. En på alla sätt rolig, intelligent och upplyftande utställning!

Dramatikerretreat
Tack vare olika bidrag kunde jag delta i något som kallades en ”handledd retreat”, en del av Arvon stiftelsens utbud av skrivarkurser och retreats. Att i fem dagar ägna sig åt skrivande, läsande och samtal, och allt det långt bort från allt vad vardagsliv heter var en både krävande och skön upplevelse.

Masterclass
Jag köpt ett 1-års ”all access” pass till de nätbaserade Masterclass kurserna och kunde med jämna mellanrum mata min kreativitet genom att lyssna på personer från Shonda Rhimes och Margaret Atwood till Helen Mirren och Ron Howard berätta om sina processer, hur de ser på sitt arbete och på de former de arbetar med, vilka problem de haft på vägen. Utöver att det har gett mig många olika saker att tänka på så har jag plockat med mig diverse saker att använda i mitt eget arbete. Rhimes ”medical medical”, Mirrens tanke om att skilja på emotionell och fakta research och Atwoods sätt att skapa tidslinjer för sina karaktärer i den värld de finns i.

Nya former
2018 har definitivt varit ett då jag fått arbeta med för mig nya former. Under sommaren och hösten skrev jag min första hörspelsserie, under hösten skrev jag för första gången TV-manus för barn, plus att mitt livs första operalibretto (en dramatisering av Elsa Beskows Tomtebobarnen) hade urpremiär under lillajulshelgen.

Avslag
Som frilansare har jag både haft möjlighet och varit tvungen att aktivt försöka intressera andra i mina idéer, skicka ut manus och ansökningar för att kunna delta i projekt. Därför har 2018 också varit ett år av avslag och ”nej” (och det kommer att fortsätta under 2019). Den positiva bieffekten av de avslagen är att jag märker vilka idéer och projekt som är genuint viktiga för mig, vilka jag har bestämt mig för att hitta andra sätt att förverkliga och vilka idéer och projekt jag kan ha och mista.

lördag 8 december 2018

Vad påverkar mina teaterval? [Swedish only]


Det har skrivits och pratas en hel del på sociala media, bloggar och i radio om publik som går, och inte går, på teater. En av de många saker det har fått mig att fundera på är hur jag själv, som publik, förhåller mig till utbudet och hur jag väljer vad jag ser för föreställningar.

Jag är i grunden en teaterälskare. Jag var en teaterbesökare långt innan jag blev en teaterarbetare, och också om jag nu skulle sluta arbeta med teater skulle jag ändå fortsätta gå och se föreställningar. Så det är min utgångspunkt.

Efter att ha funderat på saken har jag kommit fram till att föreställningar jag hör om för min del faller i någon av fyra kategorier:

  • Pjäser jag är beredd att betala fullt pris för och resa till annan ort för att se 
  • Pjäser jag är beredd att betala fullt pris för
  • Pjäser jag gärna ser om jag inte behöver betala fullt pris
  • Pjäser jag inte är intresserad av att se ens om det skulle vara gratis

Det här är en mer eller mindre medveten process som sker på basen av marknadsföringen av föreställningen, recensioner, andra kommentarer och diskussioner om föreställningen, annat material av och om upphovspersoner och medverkande. Praktiska omständigheter som var föreställningen spelas, både rent geografiskt och på vilken teater/i vilket utrymme, biljettpriser och hur min kalender ser ut påverkar förstås också om jag går och ser något eller låter bli.  

Utöver det finns det dessutom olika orsaker att gå och se föreställningar.
  • För att pjäsen/genren/berättelsen i sig intresserar mig
  • För att någon av upphovspersonerna/de medverkande intresserar mig
  • För att det är en klassiker som jag gärna ser iscensatt istället för att enbart läsa (om)
  • För att någon bekant arbetat med/medverkar i produktionen
  • För att jag upplever att det är något som jag som teaterarbetare borde se och känna till
Så att välja föreställning är en ekvation där det ingår många olika faktorer. Ibland drabbas jag också av "theatre-fatigue" och då ska det mycket till för att få mig att se (eller uppskatta) något överhuvudtaget. 


Jag har inget emot att se föreställningar som, i mitt personliga tycke, inte är lyckade. Det finns lärdomar att dra av det. Men. Det betyder ändå inte att jag går och ser vad som helst. Frågan ”Är det här något jag vill sätta min tid på?” dyker ibland upp också i mitt huvud när jag funderar över om jag ska, eller inte ska, se någon viss föreställning. I vissa fall gör jag också bedömningen att en viss föreställning inte är för mig. Säkert går jag miste om olika intressanta upplevelser på det viset, men i.o.m. att min ambition inte är att se allt som spelas, överallt, kan jag leva med det.

När jag tänker tillbaka på de föreställningar jag har sett under 2018 så finns det både sådana jag verkligen har velat se och sådan jag gått på av någonslags pliktkänsla. Det finns också många som har varit intressanta eftersom det gett mig orsak att fundera på hur jag själv skulle berätta den aktuella berättelsen, och göra det bättre. Kanske är den en yrkesskada, kanske är det bara hybris. Ändå är det bara enstaka föreställningar som jag så här efteråt ångrar att jag gick på eftersom jag kunde ha använt min tid till något annat. Det finns en handfull föreställningar som jag som publik minns med glädje för att de berörde mig (av ganska olika orsaker) och som inspirerade mig som teaterarbetare.