onsdag 12 juli 2017

Hösten 2017 /// Autumn 2017



För tillfället är jag på semester (tillsammans med böcker, anteckningsböcker och ett par idéer som behöver lite tid, kärlek och omsorg) men under andra halvan av 2017 kommer det att hända både det ena och det andra.

30 september kommer boken jag varit skrivande redaktör för ut! Boken heter Röster från Skillnaden: Svenska Teatern från 1930-talet till 2010-talet och ges ut av Förlaget. Den finns på sidan 38-39 i deras höstkatalog.

Riktigt i slutet av året blir det premiär för Aderton på Karelia. Tillsammans med Monika Fagerholm har jag dramatiserat Anna Lindholms bok Projekt Ines. Premiären blir på nyårsafton – 31.12.2017, knappt 100 år efter att inbördeskriget (som pjäsen utspelar sig under) bröt ut.

Mellan de här två händelserna ska jag hinna med en resa till Irland för att gå på DublinTheatre Festival i oktober. Dessutom finns det ett par olika pjäsprojekt som ligger och gror, några ansökningar om residens och stipendier som ska skrivas och så en och annan pjästävling.

///

At the moment I’m on holiday  (with some books, notebooks and a couple of ideas for plays that need a bit of time, love and care) but later on this year there are some very exciting things coming up.

On September 30th the book I’ve been working on is going to be published! It’s called Röster från Skillnaden: Svenska Teatern från 1930-talet till 2010-talet [Voices from Skillnaden: The Swedish Theatre in Helsinki from the 1930s to the 2010s]. It’s published by Förlaget and you can find it on page 38-9 of their autumn catalogue. It’s all in Swedish, but if anyone is interested I can probably manage some sort of summery in English. Let me know!

The opening night of Aderton [Eighteen] at Karelia is right at the end of the year. Together with Monika Fagerholm I’ve written the script based on Anna Lindholm’s book Projekt Ines [Project Ines]. The first night is on December 31st – just under 100 years after the civil war in Finland (which the play takes place during) began.

In between these two major events I’m going to Ireland to see some theatre during the Dublin Theatre Festival in October. A part from that there are a couple of other plays that are slowly taking shape, a couple of application for residencies and grants that need to be written and one or two script competitions.

lördag 15 april 2017

London



Så, en ny Londonresa närmar sig med stormsteg. Jag är ingen storstadsmänniska men London är mitt favoritresmål, för ett långt veckoslut och upp till en vecka. Efter det vill jag hem igen, både för att pengarna är slut och för att jag vill ha paus från allt vad folkmassor heter.

När det gäller teaterbesök brukar jag beställa biljetter på förhand till föreställningar som kan tänkas vara slutsålda men samtidigt lämna plats i kalendern så att jag kan bestämma mig för vissa produktioner när jag är där. Hittills har jag nästan varje gång besökt en ny teater och den här gången blir det Donmar Warehouse i West End (gången före det var det nästan bara nya teatrar: UnicornTheatre i Southwark and Sam Wanamaker Playhouse som är Globes inomhusscen, Bush Theatre i Shepard’s Bush). Jag har sett några föreställningar från Donmar via NTLive men inte varit där på plats och ställe. Men den här gången blir det en nyversion av en Brecht-pjäs. Dessutom blir det ett nytt besök till Soho Theatre (som har en bra bar!) och ett par West End produktioner

Bland teatrarna som jag brukar kolla upp före ett besök och förr eller senare ska lyckas besöka (ibland spelar de inget intressant just de dagarna jag råkar vara där, eller så spelar de något väldigt intressant och det är slutsålt) hör Almeida Theatre, Young Vic (som också har ett café/bar som är värd att besöka om man är i närheten), Royal Court Theatre, Theatre 503, Arcola Theatre, Finborough Theatre, Southwark Playhouse, Tricycle Theatre. Sen finns det förstås hur många som helst andra teatrar och grupper att följa med som t.ex. Barbican, Battersea Arts Centre, Wilton’s MusicHall.

Till dem jag brukar kolla upp och gärna besöker igen hör National Theatre (som har en härlig bokbutik, så besök den!) , Royal Shakespeare Company (på Barbican), Shakespeare’sGlobe, Old Vic Theatre, Hampstead Theatre och Gate Theatre

Så, om du är påväg till London och vill se på teater så är det här tips.

///

So, a new trip to London is fast approaching. I’m not a big city type person but London is definitely my favourite place to visit when I’m travelling, for anything from a long weekend up to a week, after that I want to go home again, both because the money has run out and because I need a break from any all kinds of crowds and large groups of people.

When it comes to seeing plays I try and buy tickets in advance to the productions I think will be sold out while leaving time for making decisions when I’m there. So far I’ve visited a new theatre almost every time and this time around it’s going to be the Donmar Warehouse in the West End (last trip it was almost only new spaces: the Unicorn Theatre in Southwark, the Sam Wanamaker Playhouse which is the indoor stage at Shakespeare’s Globe, the Bush Theatre in Shepard’s Bush). I’ve seen a couple of Donmar productions through NTLive but I’ve never been in the actual space. This time it’s going to be a new version of a Brecht play.  A part from that I’m going to the Soho Theatre (great bar!) and to a couple of West End production.

Among the theatres I usually look up before a trip to London, and I hope to sooner or later be able to visit (sometimes they’ve not got anything interesting on the days I happen to be there and sometimes they’ve got something very interesting on and are all sold out) are the Almeida Theatre, the Young Vic (a nice café/bar to visit if you happen to be in the neighborhood) , the Royal Court Theatre, Theatre 503, the Arcola Theatre, the Finborough Theatre, the Southwark Playhouse, the Tricyle Theatre. Alongside that there are of course masses of theatre and groups to keep an eye on for theatre productions, like the Barbican, Battersea Arts Centre, Wilton’s Music Hall.

Among the theatre’s I usually look up and would like to visit again are National Theatre (great bookshop! Go there!), the Royal ShakespeareCompany (at the Barbican), Shakespeare’s Globe, the Old Vic Theatre, the Hampstead Theatre and the Gate Theatre

So, if you're going to London and want to see a play, these are my tips.

tisdag 3 januari 2017

Te, teater och TV-serier /// Tea, theatre and TV-shows



Det finns mycket man kunde skriva om 2016 och jag tänkte skriva lite om trevliga saker från året som gick.

TE
Jag tog mina första tedrickarsteg under studieåret i Exeter 2012-13 men 2016 var året jag började se mig själv som en tedrickare. Det började med grönt te och olika slags örtte. (Clippers Cloud Nine var en favorit fast den inte verkar finnas på butikshyllorna längre). Från det tog jag steget till löste när jag inte kunde motstå de vackra burken med Twinings Lady Grey på Heathrow. Lady Grey är nu en av mina favoriter för te på morgonen eller förmiddagen när jag ska försöka få något gjort. I samband med det här skaffade jag också min första tekanna för att kunna göra mera än en mugg (för det är muggar inte koppar som gäller hemma hos mig) åt gången. Det blev en fin rund grön tekanna som jag hittade på rea och som jag har varit väldigt nöjd med. (Eftersom det är tillåtet att vara selektiv i vad man lyssnar på när det gäller tepannor har jag valt att ta till mig den här biten av QI om huruvida man ska diska sin tepanna eller inte, 00:04:05 och framåt,)

I höstas besökte jag Sveaborg i Helsingfors för första gången på länge och drack där ett väldigt trevligt vitt te med inslag av ros. Dum som jag var så noterade jag inte namnet och/eller märket så hösten fortsatte med en jakt på att hitta en motsvarande tesort. Jag prövade på ett svart te med rosenessens från tebutiken i Saluhallu i Åbo, som visade sig vara bättre än jag trodde men ändå inte vad jag sökte efter. På nätet läste jag om Whittards Chelsea Garden som lät mera som det jag letade efter och var väldigt glad att märka att Stockmann hade av dem. I julklapp fick jag en ask av Chelsea Garden (smaksatt vitt te) så jag ser fram emot att testa det bara jag har skaffat en tesil eller en kanna med inbyggd sil (det finns en jag har ögonen på som bäst), eftersom det inte i det här fallet går att använda min vanliga boll.

Under bokmässan i Helsingfors hade Forsman en monter som jag besökte i jakten på teet jag skrev om i förra stycket. Jag hittade inte vad jag letade efter men gick trots det därifrån med tre paket (det var ett erbjudande, annars hade jag behärskat mig, och dessutom var ett paket en present till en vän) och en av dem var en sort som blivit en favorit efter det, deras Russian Samovar Blend. Den här sorten brukar jag dricka på eftermiddagen eller kvällen och jag brukar tillreda det i en annan kanna som jag hittade på en loppmarknad under sommaren, och till skillnad från den första är en högsmal ljus kanna.

När jag gör en hel kanna så tar det en stund för mig att dricka upp allt te och jag har två ”knep” för att hålla teet varmt. För det första förvärmer jag tekannan och för det andra använder jag en tehuva. Eller för att säga som det är: jag använder någon av mina mössor som tehuva, både när jag förvärmer kannan och när teet väl är klart. På det sättet hålls teet någorlunda varmt och jag har en uppvärmd mössa att ta på mig efteråt, ifall jag råkar ha kallt om öronen. Om man tycker det känns onödigt och oekologiskt att koka vatten bara för att värma en tekanna så kan man använda det att diska med, om man diskar för hand som jag gör. Jag tror inte att slå ut vattnet i en diskmaskin är någon ekogärning. Man kan ju också låta det svalna i en vattenkanna och använda det till att vattna sina krukväxter.

Under 2016 har jag alltså lärt mig att en mugg te kan värma både kropp och själ och att det finns olika te för olika stunder på dagen.

TEATER
Inte överraskande har jag sett och läst en del pjäser under året som gick, hemma och utomlands, live och på bio eller via dator. Jag tänker inte skriva om alla pjäser men det finns några områden eller helheter som verkar träda fram när jag ser tillbaka på året.

Kvinnliga dramatiker – visserligen har jag inte aktivt deltagit i kampanjen #52playsbywomen (även om jag tycket det är ett spännande initiativ) men jag har stött på och läst en hel del kvinnliga dramatiker under året. Nya bekantskaper var den amerikanska Anne Washburn och brittiska Jessica Swale. Jag hade turen att se Swales Nell Gwynn under föreställningens korta West End spelperioden under våren.  En annan ny bekantskap i slutet av året var Sam Holcroft. Under den här rubriken bör också nämnas hur fint det var att kunna ordna ett samtal med Bryony Lavery under hösten, när hon var i Helsingfors för premiären av Svenska Teaterns uppsättning av hennes dramatisering av Skattkammarön.  

Shakespeare – 400års minnet av hans död har uppmärksammats på en rad olika sätt och jag tror att 2016 är året då jag har lärt mig om åtminstone en del av hans pjäser. Både genom att se på flera av dem via GlobePlayer, via DigitalTheatre, på bio, genom att lyssna på de förträffliga föreläsningarna i ApproachingShakespeare-serien från University of Oxford, boken Shakespeare’s comedies: Avery short introduction, samtal och diskussioner på National Theatres YouTube kanal om deras olika Shakespeare produktioner (Hamlet, Othello, King Lear) och med hjälp av mitt exemplar av A pocket guide to Shakespeare’s plays som har varit i hårt bruk under året. Jag har kommit fram till att jag behöver se pjäsen en gång för att kunna se den första gången och att det hjälper att läsa synopsis och karaktärsbeskrivningar före jag tar mig an en av pjäserna. (Därför är det också tacksamt med inspelade föreställningar som man kan se en gång till.) Jag kan inte påstå att jag har en uppfattning om alla hans pjäser men åtminstone har jag sett och vet något om andra än Hamlet och Romeo och Julia. Om man ska tala om höjdpunkter så var det att se Stormen i The Sam Wanamaker Theatre, The Globes (relativt) nya inomhusscen under våren, Shakespeare Live avRoyal Shakespeare Company och Emma Rices uppsättning av En midsommarnattsdröm som sändes live från The Globe. De två senare innehöll också en massa fin musik vilket var en oväntad positiv överraskning.

Inspelade teaterföreställningar – Första gången jag såg en inspelade teaterföreställning på Finnkino var 2014 när jag såg NT Lives inspelning av Coriolanus från Donmar Warehouse. Det blev inte någon vana då (vilket kan harma mig nu, då jag inser vilka föreställningar jag kunde ha sett men har missat) men under 2016 har jag mer och mer sett inspelade teaterföreställningar och sett det som en möjlighet att se både klassiker och moderna klassiker, de flesta pjäser som det inte särskilt ofta finns möjlighet att se på svenska här hemma. Så det finns en del texter ur dramatikens kanon jag tack var det här har kunnat se som föreställningar, vilket jag är väldigt glad övar. NT Live föreställningarna visas på bio, men också andra föreställningar från t.ex. RSC och ibland uppsättningar av enskilda producenter. Jag upptäckte också GlobePlayer där det finns möjlighet att antingen köpa eller hyra föreställningar inspelade på The Globe som man kan ladda ner och se via datorn. I slutet av året upptäckte jag också DigitalTheatre där det finns inspelade olika brittiska föreställningar från ett antal år bakåt i tiden. Fördelen med att se inspelningar gjorda av olika producenter är att det går att se skillnader i hur de valt att närma sig idéer om en inspelad föreställning eller en live stream. Det görs nämligen helt klart olika val och de påverkar upplevelsen som åskådare.

TV-SERIER
Under året har det kommit tv-serier som jag har sett och som jag har velat se men som jag har skjutit upp för att inte fastna i ett maratonträsk när det finns deadlines så måste hållas.

Serier som jag faktiskt såg var Upstart Crow med David Mitchell som Shakespeare; tredje säsongen av Shetland som jag inte har stött på tidigare men började se på när den gick på Yle eftersom Douglas Henshall spelade huvudrollen och jag blev fascinerad av honom när jag såg honom på scen för ett antal år sedan. I första hand såg jag avsnitten sena kvällar på bussen eller tåget från Helsingfors till Åbo (via Arenan) och det var på något sätt en passande stämning för den serien. Nu finns de två första säsongerna på min ”att se när det finns tid och får tag på dem” lista.

Fast jag hade köpt The Night Manager och andra säsongen av Poldark så fort de kom ut på DVD (ja, jag är en sån som köper filmer, etc på DVD) så var det först under nyårshelgen jag såg dem båda. I The Night Manager spolade jag lite i de två sista avsnitten när det blev för spännande, så jag kunde följa med vad som hände men det gick så snabbt så pulsen inte hann spåra ur. Kostymdrama är något av ett beroende jag har och efter första säsongen av Poldark (som det tog ett tag innan jag såg) så såg jag verkligen fram emot andra säsongen. Efter att ha sträcksett igenom den är jag tudelad. Det som ännu är osett är andra säsongen av The Hollow Crown, och så förstås alla de där serierna som jag inte ens har börjat se på ännu (Happy Valley, Broadchurch, Game of Thrones, etc). Och så Lola upochner, men den ska jag försöka se så fort som möjligt.

Så, TV-serier jag ser emot och hoppas kunna se 2017 är fjärde säsongen av Sherlock (specialavsnittet från början av året kan jag fortfarande inte bestämma mig för om det fungerar eller inte), tredje säsongen av Poldark (fast risken är att den har haft sin topp och kommer att bli mera urvattnad eller melodramatisk från och med nu), andra säsongen av Upstart Crow (som jag tror att kommer att vara bättre än första säsongen) och fjärde säsongen av Shetland.

///

There are a lot of things to be said about 2016 and I’ve decided to write something about nice things from the past year.

TEA
I took my first steps (or sips?) as a tea drinker during my MA in Exeter 2012-13 but 2016 was the year I started to see myself as a tea drinker. It started with green tea and different types of infusions. (Clipper’s Cloud Nine was a special favourite although it doesn’t seem to be available in shops any longer.) From there I moved onto loose teas when I couldn’t resist the beautiful tin with Twining’s Lady Grey at Heathrow and now Lady Grey is my favourite tea for mornings and the A.M. when I’m trying to get things done. Around this time I also got my first tea pot to be able to make more than a mug (because I do mugs not cups) at a time. I found a nice green round tea pot on sale and have been very happy with it. (Since it’s aloud to be selective in what you listen to when it comes to tea pots I chosen to listen to this particular bit of QI on whether you should wash teapots or not, 00:04:05 onwards.)

This autumn I visited Sveaborg (Suomenlinna) in Helsinki for the first time in quite a long time and in a café there I drank a very nice rose flavoured white tea. Being a stupid person I didn’t check the name and/or brand at the time so the rest of the autumn I spent looking for a similar tea. I tried black tea with rose essence from the tea shop in Saluhallen (Kauppahalli) in Turku, and it turned out to be better than I’d hoped but it still wasn’t what I was looking for. Online I read about Whittard’sChelsea Garden tea which sound more like my cup of tea (pun intended) and was pleased to find that Stockmann had that particular tea in stock. So for Christmas I got a tin of Chelsea Garden tea (flavoured white tea) and I look forward to trying as soon as I’ve bought a tea sieve or a tea pot with a built in one (and I have got my eye on one of those) since I can’t use my usual ball shaped one.  

During the Helsinki Book Fair the tea company Forsman had a stand which I visited looking for the previously mentioned tea.  I didn’t find what I was looking for but nonetheless left with the three packets of tea (it was a special offer, otherwise I would have been able to practice some self-control and besides one of the packets was a gift for a friend) and one of them was a sort that has become a favourite since then, their Russian Samovar Blend. I usually drink this tea in the afternoon or the evening and I make it in a different tea pot, a tall thin white one I found at a flea market during the summer.

When I make a whole pot of tea it takes me a while to drink it all and I’ve got two “tricks” to keep the tea warm. Firstly I pre-heat the pot and secondly I use a tea cosy. Or to be honest, I use one of my knitted hats as a tea cosy, both when pre-heating and when the tea is done. That way the tea stays fairly hot and I get a warm hat in case I happen to be cold. If you feel like it’s not very ecological to boil water just to pre heat a tea pot you can use the water to wash your dishes, if you do it by hand like I do. I don’t think it’s necessarily an eco deed to pour it into you dishwasher. But why not let it cool and use it to water your potted plants.

So, during 2016 I’ve learnt that a mug of tea can warm both body and soul and that there are different teas for different times of day.

THEATRE
Unsurprisingly I’ve seen and read quite a few plays during the past year, at home, abroad, live and in the cinema or on my computer. I’m not going to write about all the plays but there are a couple of areas or themes that stand out when I look back at the past twelve months.

Women playwrights – although I’ve not actively taken part in the #52playsbywomen campaign (even though I think it’s exciting initiative) but I have come across and read a fair few women playwrights during the year. New acquaintances were American Anne Washburn and British Jessica Swale. I had the good fortune to see Swale’s Nell Gwynn during its short West End run during the spring. Another new acquaintance at the end of the year was Sam Holcroft. This is also the place to mention how great it was to be able to arrange a talk with Bryony Lavery during the autumn while she was in Helsinki for the opening of her dramatization of Treasure Island at Svenska Teatern (The Swedish Theatre).

Shakespeare – the 400th anniversary of his death has been celebrated in lots of ways and I think 2016 is the year I learnt at least something about some of his plays. Both by watching several of them through the GlobePlayer, through DigitalTheatre, in the cinema, by listening to the excellent lectures in the ApproachingShakespeare-series from the University of Oxford, the book Shakespeare’scomedies: A very short introduction, talks and discussions on the National Theatres YouTube-channel about their differnet Shakespeare productions (Hamlet, Othello, King Lear) and with the help of my copy of A pocket guide toShakespeare’s plays, a book that’s been in hard use in the past year. I’ve come to the conclusion that I need to see a play once to be able to watch it for the first time and that it helps to read summaries and character descriptions before I tackle one of the plays. (This is another reason I thankful for recorded productions that you can go back and watch again.) I can’t claim to have an understanding of alla of his plays but at least I’ve seen and know something about others than Hamlet and Romeo and Juliet. If I were to pick out any Shakespeare-related high-lights from the past year it would be watching The Tempest in The Sam Wanamaker Theatre, The Globe’s (relatively) new indoors theatre during the spring, the RSC’s Shakespeare Live! and Emma Rice’sproduction of A Midsummer’s Night Dream. The latter two contained a lot of very nice music and songs which was an unexpected nice surprise.

Recorded theatre performance – The first time I saw a recorded performance in Finnkino was in 2014 when I NT Live’s Coriolanus from the Donmar Warehouse. I didn’t get into the habit of watching the screenings then (which I regret now, knowing which productions I could have seen but didn’t) but during 2016 I’ve seen more and more recorded performances and seen it as an opportunity to see both classics and modern classics, most of them plays that aren’t produced in Swedish in Finland very often. So there are quite a few texts from the theatrical canon that I’ve been able to see staged this way, and that’s something I’m very grateful for. The NT Live productions are screened in the cinema, but so are other productions, like ones from the RSC and sometimes other individual producers. I’ve also discovered the GlobePlayer during the year, where you can buy or rent productions recorded at The Globe and then download and watch them on your computer. Towards the end of the year I came across DigitalTheatre as well, with its catalogue of recordings of the different British productions from a number of years back. The upside of watching recordings made by different producers is that you can see the differences in how they’ve chosen to approach the idea of a recorded or live streamed performance. Because they can be quite different and those choices do affect the viewing experience.

TV-SHOWS
During the year there have been TV-shows I’ve seen and that I’ve wanted to see but that have had to be put off until later to avoid getting stuck in a swamp of marathon watching when there are deadlines that have to be met.

Shows that I actually did watch were Upstart Crow with David Mitchell as Shakespeare; the third season of Shetland, which I hadn’t seen before but started watching when it aired on Yle since Douglas Henshall was in it and I was quite fascinated by him when I saw him on stage years ago. Primarily I watched the episodes on late night train or bus journeys from Helsinki to Turku (via Arena) and it seemed a fitting atmosphere for the show. After this the two first seasons are on my “to watch when I get the time and get hold of them” list.

Although I’d bought The Night Manager and the second season of Poldark on DVD (yes, I’m someone who buys DVDs) as soon as they were out it wasn’t until the New Year’s weekend that I actually watched them both. With The Night Manager I did fast forward through some bits in the two last episodes when I couldn’t handle the excitement, that way I could still keep up without my pulse getting out of control.  Period drama is something of an addiction for me and after the first season of Poldark (which it also took me awhile to get onto) I was really looking forward to the second season. After having had a marathon session watching all of it I’m divided. I still haven’t seen the second season of The Hollow Crown, and then there are of course all of those shows that I haven’t even got started on yet (Happy Valley, Broadchurch, Game of Thrones, etc). And there’s Lola upochner (Lola upsidedown), but I’m going to try and watch that as soon as I can.

So, TV-shows I’m looking forward to and hope to be able to see 2017 are the fourth season of Sherlock (the special episode from the beginning of 2016 is one I still can’t make up my mind about whether it worked or not), the third season of Poldark (although the risk is that it’s now peaked and will get more watered down and melodramatic from now on), the second season of Upstart Crow (which I think will be better than the first one) and the fourth season of Shetland.