Dublin Theatre Festival 2017

[I’ll do an English version of the post later on.]

DublinTheatre Festival är mindre – och mindre känd – än Edinburgh Fringe Festival, men med 60 år på nacken (jubileumsår i år) kan man lugnt säga att den trots det är väletablerad. Årets festival bjuder under knappt tre veckor på både föreställningar och kringprogram och bredden när det gäller typen av föreställningar, typen av berättelser och typen av spelplatser både kittlar och lockar. Det bjuds på nya och gamla klassiker, samproduktioner och internationella gästspel och föreställningar som kan spela bara här, som måste upplevas just nu. Med andra ord är problemet – som det ofta är – att försöka välja, och lösningen är att låta klockslagen avgöra och lägga upp programmet för att kunna ta del av så många föreställningar och programpunkter som kalendern tillåter. Jag har bokat in tretton föreställningar, en stand up show (det är min ”lediga kväll” under veckan), två paneldiskussioner och ett symposium. Dessutom har jag förstås tänkt hinna med ett par bokbutiker, några museer och en guidad rundvandring.

Jag har besökt festivalen en gång tidigare, 2011, men den gången var det frågan om en kortare resa. Ändå hann jag under de några dagarna ha två av mina starkaste teaterupplevelser (ANU Productions Laundry och Kneehighs The Wild Bride). Kanske är det därför jag vill komma hit igen, det är dags för liknande höjdare igen. Dessutom är Dublin en författar- och berättarstad. Det syns i diverse förteckningar över museer och besöksmål, i antalet bokbutiker, ja det känns i luften helt enkelt. Det är som att listan på irländska författare – och dramatiker! – är oändlig. De har ju faktiskt plockat hem ett och annat Nobelpris i litteratur. En av mina absoluta favoritdramatiker – Marina Carr – är irländsk och trots att jag sällan läser romaner är jag frestad att inskaffa ett exemplar av Colm Tóibíns senaste bok, House of Names, medan jag är här.

Så, det är lätta att vara uppspelt och förväntansfull inför den kommande veckan. Det ska också sägas att jag gör den här festivalresan tackvare ett stipendium som jag beviljats av Svenska Teaterns stipendie- och fördelningsnämnd, så tack Svenska Teatern!