Det finns
mycket man kunde skriva om 2016 och jag tänkte skriva lite om trevliga saker
från året som gick.
TE
Jag tog
mina första tedrickarsteg under studieåret i Exeter 2012-13 men 2016 var året
jag började se mig själv som en tedrickare. Det började med grönt te och olika
slags örtte. (Clippers Cloud Nine var en favorit fast den inte verkar finnas på
butikshyllorna längre). Från det tog jag steget till löste när jag inte kunde
motstå de vackra burken med Twinings Lady Grey på Heathrow. Lady Grey är nu en
av mina favoriter för te på morgonen eller förmiddagen när jag ska försöka få
något gjort. I samband med det här skaffade jag också min första tekanna för
att kunna göra mera än en mugg (för det är muggar inte koppar som gäller hemma
hos mig) åt gången. Det blev en fin rund grön tekanna som jag hittade på rea
och som jag har varit väldigt nöjd med. (Eftersom det är tillåtet att vara
selektiv i vad man lyssnar på när det gäller tepannor har jag valt att ta till
mig den här biten av QI om huruvida man ska diska sin tepanna eller inte,
00:04:05 och framåt,)
I höstas
besökte jag Sveaborg i Helsingfors för första gången på länge och drack där ett
väldigt trevligt vitt te med inslag av ros. Dum som jag var så noterade jag
inte namnet och/eller märket så hösten fortsatte med en jakt på att hitta en motsvarande
tesort. Jag prövade på ett svart te med rosenessens från tebutiken i Saluhallu
i Åbo, som visade sig vara bättre än jag trodde men ändå inte vad jag sökte
efter. På nätet läste jag om Whittards Chelsea Garden som lät mera som det jag
letade efter och var väldigt glad att märka att Stockmann hade av dem. I
julklapp fick jag en ask av Chelsea Garden (smaksatt vitt te) så jag ser fram
emot att testa det bara jag har skaffat en tesil eller en kanna med inbyggd sil
(det finns en jag har ögonen på som bäst), eftersom det inte i det här fallet
går att använda min vanliga boll.
Under
bokmässan i Helsingfors hade Forsman en monter som jag besökte i jakten på teet
jag skrev om i förra stycket. Jag hittade inte vad jag letade efter men gick
trots det därifrån med tre paket (det var ett erbjudande, annars hade jag
behärskat mig, och dessutom var ett paket en present till en vän) och en av dem
var en sort som blivit en favorit efter det, deras Russian Samovar Blend. Den
här sorten brukar jag dricka på eftermiddagen eller kvällen och jag brukar
tillreda det i en annan kanna som jag hittade på en loppmarknad under sommaren,
och till skillnad från den första är en högsmal ljus kanna.
När jag
gör en hel kanna så tar det en stund för mig att dricka upp allt te och jag har
två ”knep” för att hålla teet varmt. För det första förvärmer jag tekannan och
för det andra använder jag en tehuva. Eller för att säga som det är: jag
använder någon av mina mössor som tehuva, både när jag förvärmer kannan och när
teet väl är klart. På det sättet hålls teet någorlunda varmt och jag har en
uppvärmd mössa att ta på mig efteråt, ifall jag råkar ha kallt om öronen. Om
man tycker det känns onödigt och oekologiskt att koka vatten bara för att värma
en tekanna så kan man använda det att diska med, om man diskar för hand som jag
gör. Jag tror inte att slå ut vattnet i en diskmaskin är någon ekogärning. Man
kan ju också låta det svalna i en vattenkanna och använda det till att vattna
sina krukväxter.
Under
2016 har jag alltså lärt mig att en mugg te kan värma både kropp och själ och
att det finns olika te för olika stunder på dagen.
TEATER
Inte
överraskande har jag sett och läst en del pjäser under året som gick, hemma och
utomlands, live och på bio eller via dator. Jag tänker inte skriva om alla
pjäser men det finns några områden eller helheter som verkar träda fram när jag
ser tillbaka på året.
Kvinnliga
dramatiker – visserligen har jag inte aktivt deltagit i kampanjen
#52playsbywomen (även om jag tycket det är ett spännande initiativ) men jag har
stött på och läst en hel del kvinnliga dramatiker under året. Nya bekantskaper
var den amerikanska Anne Washburn och brittiska Jessica Swale. Jag hade turen
att se Swales Nell Gwynn under föreställningens korta West End spelperioden
under våren. En annan ny bekantskap i
slutet av året var Sam Holcroft. Under den här rubriken bör också nämnas hur fint
det var att kunna ordna ett samtal med Bryony Lavery under hösten, när hon var
i Helsingfors för premiären av Svenska Teaterns uppsättning av hennes
dramatisering av Skattkammarön.
Shakespeare
– 400års minnet av hans död har uppmärksammats på en rad olika sätt och jag
tror att 2016 är året då jag har lärt mig om åtminstone en del av hans pjäser.
Både genom att se på flera av dem via GlobePlayer, via DigitalTheatre, på bio,
genom att lyssna på de förträffliga föreläsningarna i ApproachingShakespeare-serien från University of Oxford, boken Shakespeare’s comedies: Avery short introduction, samtal och diskussioner på National Theatres YouTube
kanal om deras olika Shakespeare produktioner (Hamlet, Othello, King Lear) och
med hjälp av mitt exemplar av A pocket guide to Shakespeare’s plays som har
varit i hårt bruk under året. Jag har kommit fram till att jag behöver se
pjäsen en gång för att kunna se den första gången och att det hjälper att läsa
synopsis och karaktärsbeskrivningar före jag tar mig an en av pjäserna. (Därför
är det också tacksamt med inspelade föreställningar som man kan se en gång
till.) Jag kan inte påstå att jag har en uppfattning om alla hans pjäser men
åtminstone har jag sett och vet något om andra än Hamlet och Romeo och Julia.
Om man ska tala om höjdpunkter så var det att se Stormen i The Sam Wanamaker
Theatre, The Globes (relativt) nya inomhusscen under våren, Shakespeare Live avRoyal Shakespeare Company och Emma Rices uppsättning av En midsommarnattsdröm som sändes live från The Globe. De två senare innehöll också en massa fin musik
vilket var en oväntad positiv överraskning.
Inspelade
teaterföreställningar – Första gången jag såg en inspelade teaterföreställning på
Finnkino var 2014 när jag såg NT Lives inspelning av Coriolanus från Donmar
Warehouse. Det blev inte någon vana då (vilket kan harma mig nu, då jag inser
vilka föreställningar jag kunde ha sett men har missat) men under 2016 har jag
mer och mer sett inspelade teaterföreställningar och sett det som en möjlighet
att se både klassiker och moderna klassiker, de flesta pjäser som det inte
särskilt ofta finns möjlighet att se på svenska här hemma. Så det finns en del
texter ur dramatikens kanon jag tack var det här har kunnat se som
föreställningar, vilket jag är väldigt glad övar. NT Live föreställningarna
visas på bio, men också andra föreställningar från t.ex. RSC och ibland
uppsättningar av enskilda producenter. Jag upptäckte också GlobePlayer där det
finns möjlighet att antingen köpa eller hyra föreställningar inspelade på The
Globe som man kan ladda ner och se via datorn. I slutet av året upptäckte jag
också DigitalTheatre där det finns inspelade olika brittiska föreställningar
från ett antal år bakåt i tiden. Fördelen med att se inspelningar gjorda av
olika producenter är att det går att se skillnader i hur de valt att närma sig
idéer om en inspelad föreställning eller en live stream. Det görs nämligen helt
klart olika val och de påverkar upplevelsen som åskådare.
TV-SERIER
Under
året har det kommit tv-serier som jag har sett och som jag har velat se men som
jag har skjutit upp för att inte fastna i ett maratonträsk när det finns
deadlines så måste hållas.
Serier
som jag faktiskt såg var Upstart Crow med David Mitchell som Shakespeare; tredje
säsongen av Shetland som jag inte har stött på tidigare men började se på när
den gick på Yle eftersom Douglas Henshall spelade huvudrollen och jag blev
fascinerad av honom när jag såg honom på scen för ett antal år sedan. I första
hand såg jag avsnitten sena kvällar på bussen eller tåget från Helsingfors till
Åbo (via Arenan) och det var på något sätt en passande stämning för den serien.
Nu finns de två första säsongerna på min ”att se när det finns tid och får tag
på dem” lista.
Fast jag
hade köpt The Night Manager och andra säsongen av Poldark så fort de kom ut på
DVD (ja, jag är en sån som köper filmer, etc på DVD) så var det först under
nyårshelgen jag såg dem båda. I The Night Manager spolade jag lite i de två
sista avsnitten när det blev för spännande, så jag kunde följa med vad som
hände men det gick så snabbt så pulsen inte hann spåra ur. Kostymdrama är något
av ett beroende jag har och efter första säsongen av Poldark (som det tog ett
tag innan jag såg) så såg jag verkligen fram emot andra säsongen. Efter att ha
sträcksett igenom den är jag tudelad. Det som ännu är osett är andra säsongen
av The Hollow Crown, och så förstås alla de där serierna som jag inte ens har
börjat se på ännu (Happy Valley, Broadchurch, Game of Thrones, etc). Och så
Lola upochner, men den ska jag försöka se så fort som möjligt.
Så,
TV-serier jag ser emot och hoppas kunna se 2017 är fjärde säsongen av Sherlock
(specialavsnittet från början av året kan jag fortfarande inte bestämma mig för
om det fungerar eller inte), tredje säsongen av Poldark (fast risken är att den
har haft sin topp och kommer att bli mera urvattnad eller melodramatisk från
och med nu), andra säsongen av Upstart Crow (som jag tror att kommer att vara
bättre än första säsongen) och fjärde säsongen av Shetland.
///
There are a lot of things to be said about 2016 and I’ve
decided to write something about nice things from the past year.
TEA
I took my first steps (or sips?) as a tea drinker
during my MA in Exeter 2012-13 but 2016 was the year I started to see myself as
a tea drinker. It started with green tea and different types of infusions.
(Clipper’s Cloud Nine was a special favourite although it doesn’t seem to be
available in shops any longer.) From there I moved onto loose teas when I
couldn’t resist the beautiful tin with Twining’s Lady Grey at Heathrow and now
Lady Grey is my favourite tea for mornings and the A.M. when I’m trying to get
things done. Around this time I also got my first tea pot to be able to make
more than a mug (because I do mugs not cups) at a time. I found a nice green
round tea pot on sale and have been very happy with it. (Since it’s aloud to be
selective in what you listen to when it comes to tea pots I chosen to listen to
this particular bit of QI on whether you should wash teapots or not, 00:04:05
onwards.)
This autumn I visited Sveaborg (Suomenlinna) in
Helsinki for the first time in quite a long time and in a café there I drank a
very nice rose flavoured white tea. Being a stupid person I didn’t check the name
and/or brand at the time so the rest of the autumn I spent looking for a
similar tea. I tried black tea with rose essence from the tea shop in
Saluhallen (Kauppahalli) in Turku, and it turned out to be better than I’d
hoped but it still wasn’t what I was looking for. Online I read about Whittard’sChelsea Garden tea which sound more like my cup of tea (pun intended) and was
pleased to find that Stockmann had that particular tea in stock. So for
Christmas I got a tin of Chelsea Garden tea (flavoured white tea) and I look
forward to trying as soon as I’ve bought a tea sieve or a tea pot with a built
in one (and I have got my eye on one of those) since I can’t use my usual ball
shaped one.
During the Helsinki Book Fair the tea company Forsman
had a stand which I visited looking for the previously mentioned tea. I didn’t find what I was looking for but
nonetheless left with the three packets of tea (it was a special offer,
otherwise I would have been able to practice some self-control and besides one
of the packets was a gift for a friend) and one of them was a sort that has
become a favourite since then, their Russian Samovar Blend. I usually drink
this tea in the afternoon or the evening and I make it in a different tea pot, a
tall thin white one I found at a flea market during the summer.
When I make a whole pot of tea it takes me a while to
drink it all and I’ve got two “tricks” to keep the tea warm. Firstly I pre-heat
the pot and secondly I use a tea cosy. Or to be honest, I use one of my knitted
hats as a tea cosy, both when pre-heating and when the tea is done. That way
the tea stays fairly hot and I get a warm hat in case I happen to be cold. If
you feel like it’s not very ecological to boil water just to pre heat a tea pot
you can use the water to wash your dishes, if you do it by hand like I do. I don’t
think it’s necessarily an eco deed to pour it into you dishwasher. But why not
let it cool and use it to water your potted plants.
So, during 2016 I’ve learnt that a mug of tea can warm
both body and soul and that there are different teas for different times of
day.
THEATRE
Unsurprisingly I’ve seen and read quite a few plays
during the past year, at home, abroad, live and in the cinema or on my computer.
I’m not going to write about all the plays but there are a couple of areas or
themes that stand out when I look back at the past twelve months.
Women playwrights – although I’ve not actively taken
part in the #52playsbywomen campaign (even though I think it’s exciting initiative)
but I have come across and read a fair few women playwrights during the year.
New acquaintances were American Anne Washburn and British Jessica Swale. I had
the good fortune to see Swale’s Nell Gwynn during its short West End run during
the spring. Another new acquaintance at the end of the year was Sam Holcroft.
This is also the place to mention how great it was to be able to arrange a talk
with Bryony Lavery during the autumn while she was in Helsinki for the opening
of her dramatization of Treasure Island at Svenska Teatern (The Swedish
Theatre).
Shakespeare – the 400th anniversary of his
death has been celebrated in lots of ways and I think 2016 is the year I learnt
at least something about some of his plays. Both by watching several of them
through the GlobePlayer, through DigitalTheatre, in the cinema, by listening to
the excellent lectures in the ApproachingShakespeare-series from the University of Oxford, the book Shakespeare’scomedies: A very short introduction, talks and discussions on the National
Theatres YouTube-channel about their differnet Shakespeare productions (Hamlet,
Othello, King Lear) and with the help of my copy of A pocket guide toShakespeare’s plays, a book that’s been in hard use in the past year. I’ve come
to the conclusion that I need to see a play once to be able to watch it for the
first time and that it helps to read summaries and character descriptions
before I tackle one of the plays. (This is another reason I thankful for
recorded productions that you can go back and watch again.) I can’t claim to
have an understanding of alla of his plays but at least I’ve seen and know something
about others than Hamlet and Romeo and Juliet. If I were to pick out any
Shakespeare-related high-lights from the past year it would be watching The
Tempest in The Sam Wanamaker Theatre, The Globe’s (relatively) new indoors
theatre during the spring, the RSC’s Shakespeare Live! and Emma Rice’sproduction of A Midsummer’s Night Dream. The latter two contained a lot of very
nice music and songs which was an unexpected nice surprise.
Recorded theatre performance – The first time I saw a
recorded performance in Finnkino was in 2014 when I NT Live’s Coriolanus from
the Donmar Warehouse. I didn’t get into the habit of watching the screenings
then (which I regret now, knowing which productions I could have seen but didn’t)
but during 2016 I’ve seen more and more recorded performances and seen it as an
opportunity to see both classics and modern classics, most of them plays that
aren’t produced in Swedish in Finland very often. So there are quite a few
texts from the theatrical canon that I’ve been able to see staged this way, and
that’s something I’m very grateful for. The NT Live productions are screened in
the cinema, but so are other productions, like ones from the RSC and sometimes
other individual producers. I’ve also discovered the GlobePlayer during the
year, where you can buy or rent productions recorded at The Globe and then
download and watch them on your computer. Towards the end of the year I came
across DigitalTheatre as well, with its catalogue of recordings of the
different British productions from a number of years back. The upside of
watching recordings made by different producers is that you can see the
differences in how they’ve chosen to approach the idea of a recorded or live
streamed performance. Because they can be quite different and those choices do
affect the viewing experience.
TV-SHOWS
During the year there have been TV-shows I’ve seen and
that I’ve wanted to see but that have had to be put off until later to avoid
getting stuck in a swamp of marathon watching when there are deadlines that
have to be met.
Shows that I actually did watch were Upstart Crow with
David Mitchell as Shakespeare; the third season of Shetland, which I hadn’t
seen before but started watching when it aired on Yle since Douglas Henshall
was in it and I was quite fascinated by him when I saw him on stage years ago. Primarily
I watched the episodes on late night train or bus journeys from Helsinki to
Turku (via Arena) and it seemed a fitting atmosphere for the show. After this
the two first seasons are on my “to watch when I get the time and get hold of
them” list.
Although I’d bought The Night Manager and the second
season of Poldark on DVD (yes, I’m someone who buys DVDs) as soon as they were
out it wasn’t until the New Year’s weekend that I actually watched them both. With
The Night Manager I did fast forward through some bits in the two last episodes
when I couldn’t handle the excitement, that way I could still keep up without
my pulse getting out of control. Period
drama is something of an addiction for me and after the first season of Poldark
(which it also took me awhile to get onto) I was really looking forward to the
second season. After having had a marathon session watching all of it I’m
divided. I still haven’t seen the second season of The Hollow Crown, and then
there are of course all of those shows that I haven’t even got started on yet
(Happy Valley, Broadchurch, Game of Thrones, etc). And there’s Lola upochner
(Lola upsidedown), but I’m going to try and watch that as soon as I can.
So, TV-shows I’m looking forward to and hope to be
able to see 2017 are the fourth season of Sherlock (the special episode from
the beginning of 2016 is one I still can’t make up my mind about whether it
worked or not), the third season of Poldark (although the risk is that it’s now
peaked and will get more watered down and melodramatic from now on), the second
season of Upstart Crow (which I think will be better than the first one) and
the fourth season of Shetland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar