Tankar om feedback /// Feedback thoughts

Jag har funderat på det här med feedback på senaste tiden. På att det finns väldigt olika typer av feedback situationer och konstellationer. Både som givare och mottagare av feedback är vi alla olika. Jag har fått tips om olika modeller och har tänkt läsa in mig på dem. Bara jag hinner. Istället för att göra det så inser jag att jag behöver bena ut mina egna tankar om saken. Så det är det jag gör nu. Allt det här handlar alltså om teater och att skriva dramatik. Det är kontexten.

Feedback kan komma i olika faser av skrivprocessen.  

A.   Medan man skriver men före det finns en produktion.

B.   Under produktionsprocessen, d.v.s. i planeringsskedet eller under repetitionerna.

C.   Efter att föreställningen har spelat klart. Det här kanske också omfattar spelperioden. Jag har svårt att placera den delen av processen än så länge.

I de här olika faserna är utgångspunkten och mottagande av feedbacken olika. Det är det jag skulle vilja skriva om nu, men inser att jag inte riktigt har tänkt klart ännu.

Feedback kan ske antingen mellan två personer (det som kallas one-on-one) eller i grupp. 

D.   One-on-one med någon som inte är direkt involverad i en uppsättning av texten.

E.   One-on-one med någon som är direkt involverad med uppsättningen av texten, t.ex. regissören.

F.    I en grupp med personer som inte är direkt kopplade till en uppsättning av texten, t.ex. en skrivargrupp man är med i.

G.   I en grupp som är direkt kopplad till en uppsättning av texten, t.ex. den ensemble som ska spela pjäsen.

Hur den eller de som ger feedback står i relation till texten har betydelse. Om det är ett officiellt feedbackmöte eller ett informellt samtal.

Ytterligare en aspekt av det här är på basen av vad man får feedback.

H.   En fullständig version av hela texten

I.      Delar av texten (den kanske inte är skriven i sin helhet ännu).

J.    Författarens presentation av pjäsen, eller sin idé till en pjäs.

Det här är också viktigt. Viktigt för att det representerar olika skeden av skrivprocessen.

Det här är alltså mina preliminära tankar. Jag ska tänka vidare på dem. En sån här gång märker jag att det är lättare för mig att tänka vidare när jag har nånslags struktur att tänka i.

Om det är så att någon redan har tänkt det här och skrivit en briljant artikel, eller avhandling eller bok om just precis det här – snälla tipsa mig!

///

I’ve been thinking about feedback lately. About the fact that there are a lot of different feedback situations and constellations. We’re all very different, both as givers and receivers of feedback. I’ve been given some tips about different feedback models and as soon as I have the time I’m going to read about them. However, at the moment I find that I need to sort out my own thoughts on the subject. So that’s what I’m doing here. All of this is about theatre and playwriting. That’s the context.

Feedback can come at different points on the writing process.  

A.   While you are writing, but before there’s a production.  

B.   During the production process, so during the planning stage or during rehearsals.

C.   After the run of the play is over. This might include the run itself. I’m having trouble placing that part of the process at the moment.

At all these different points the premise and the reception of feedback are different. That’s what I’d like to write about now, but I realise that I haven’t really thought this through yet.

Feedback can happen between two people, one-on-one, or in a group. 

D.   One-on-one with someone who isn’t directly involved in a production of the play.

E.   One-on-one with someone who is directly involved in the production of the play, like the director.

F.    In a group of people who aren’t directly involved in a production of the play, like a writers’ group.

G.   In a group of people who are directly involved in a production of the play, like the ensemble who are going to perform it.

The relationship between the person, or persons, giving the feedback and the text matters. If it’s a designated feedback talk or a casual conversation.

Yet another aspect of this is on the basis of what feedback is given. 

H.   A completed full draft of the play.

I.      Parts of the play (which might not be written in full yet).

J.    The playwright’s presentation of the play, or their idea for the play.

This is important too. Important beacuse it represents different phases of the writing process.

So, this are my thoughts at the moment. I’ll keep thinking about the. At times like these I notice that I find it easier to think if there’s some sort of framework for me to think in, or through.

If there is already somebody else out there that have thought about these things and written a brilliant article, or dissertation or book – please tell me! I want to read them!

Poddar /// Podcasts

Det är ett tag sedan jag skrev ett blogginlägg och det beror mest på att det har varit en intensiv höst med mycket jobb. De stunder jag inte har jobbat (och ibland medan jag har jobbat) har jag ägnat mig åt min nya hobby: poddar. Det senaste året har jag mer och mer lyssnat på radio. Eftersom jag gärna lyssnar på något medan jag diskar, stryker eller gör annat mekaniskt arbete började jag lyssna via datorn, i.o.m. att många radioprogram jag tycker om finns som podcasts. Därifrån var det ett kort steg till att börja lyssna på program som inte sändes via radio utan bara fanns tillgängliga via nätet.

Till vardags läser jag relativt lite skönlitteratur, mest eftersom jag för tillfället är tvungen att prioritera i mitt läsande. Däremot handlar de program jag lyssnar på i första hand om böcker, litteratur och skrivande. Hittills har jag bara skrapat på ytan av podd-havet. Jag har redan några favoriter som jag har hunnit lyssna på en längre tid. Jag har också poddar som jag bara har hunnit smaka på ett eller två avsnitt av och vill bli närmare bekant med. Dessutom har jag en lång lista på poddar jag ska pröva på när jag har tillfälle till det. För mig tar det ett par avsnitt för att känna in pratarna, deras intressen, stilen och upplägget på podden. Därför vill jag lyssna på mer än ett avsnitt när jag prövar på en ny.

Nåja, till saken. Jag listar några poddarna jag följer som bäst, tillsammans med några kommentarer om dem. De är inte rangordnade utan kommer i den ordningen jag råkar skriva ner dem.

Book Riot / Dear Book Nerd

Jag gillar hela Book Riot sidan, det finns en massa kul artiklar, det känns väldigt opretentiöst och nördigt på ett trevligt sätt. I podden Dear Book Nerd svarar de på frågor som lyssnarna skickar in, som en gammal hederlig frågespalt i en gammal hederlig tidning. Det är frågor som spänner över en mängd ämnen men på sätt eller annat handlar om böcker och läsande.

The New Yorker / Fiction

I den här podden bjuder redaktionen in en författare att läsa och diskutera en novell (av någon annan författare) ur deras arkiv. Man får alltså både en högläsning av en novell och ett samtal om novellen mellan redaktören och den gästande författaren.

Bibliotekspodden Solen

Några bibliotekarier från Stockholms stadsbibliotek talar om ett visst ämne varje avsnitt och belyser det via olika böcker och sina egna åsikter och erfarenheter. En skön, avslappnad podd. Dessutom lär man sig något varje gång utan att ens anstränga sig.

BBC Radio 4 / Bookclub

Programledaren talar med en författare om någon av hens böcker. Med i studion finns också vanliga läsare, personer från olika bokcirklar, som har läst boken som behandlas. Publiken får också ställa frågor till författaren, och ibland ställer författaren frågor till dem. De lyckas för det mesta skapa en varm, avslappnad och intim stämning. Det finns ett par böcker som inte skulle finnas i min bokhylla om det inte var för det här programmet.

Författarpodden

Den här har jag lyssnat på bara riktigt lite men vill definitivt lyssna mera:

”Sveriges bästa litteraturpodd enligt DN (2014). Författarna Agnes Hellström och Frida Skybäck klarade båda nålsögat och blev utgivna på ett stort förlag, men de vet hur svår vägen från skrivardröm till bokkontrakt kan vara. Med Författarpodden ger de inblick i den till synes slutna förlags- och författarvärlden.”

Fantastisk Podd

Podden om att skriva fantastik och skräck på svenska och består av författare från olika håll i Sverige och Finland. Lyssna, så hör ni vad det är frågan om!

Utöver poddar om böcker och litteratur lyssnar jag också på teaterrelaterade poddar.

National Theatre podcast

NT lägger ut inspelningar av olika samtal och intervjuer som de ordnar som en del av sitt program. De är alltså bandade inför publik och på teatern, inte i en studiomiljö (till skillnad från dem jag nämnt hittills). Avsnitten varier i längd beroende på en hurdan tillställning det är frågan om. Det lönar sig att bekanta sig med deras arkiv!

Yle / Dramapodden

Här finns både hörspel som Radioteatern har producerat och olika inspelade samtal. Den är fortfarande ganska ny så det ska bli spännande att se hur den utvecklas.

Jag lyssnar också på poddar om annat än böcker och teater, men det får bli ett annat inlägg, en annan gång. Har du tips på bra poddar så tar jag gärna emot dem!

///

It’s been a while since I wrote a blogpost and that’s mainly because it’s been a work-intense autumn. When I’ve not been working (and sometimes while I’ve been working) I’ve spent with my new hobby: podcasts. The past year I’ve been listening more and more to the radio. Since I like listening to something while I’m washing dishes, ironing or doing other more or less mechanical tasks I started listening via my laptop, since most of the radio shows I like were also available as podcasts. From there it was a short step to listening to programs that weren’t broadcast via radio, but only available online.

I don’t read a lot of fiction, mostly because I have to prioritize among my piles of unread books. I make up for this by listening to programs mainly about books, literature and writing. So far I’ve only scrapped at the surface of the sea of podcasts out there. I’ve got a couple of favourites that I’ve listened to a bit longer, but there are also some podcast that I’ve only had time to try one or two episodes off but defiantly want to get better acquainted with. A part from that I’ve got a long list of pods that I’m going to try out as soon as I have the chance. It takes me a couple of episodes to get a feel for the hosts, their interests, the style and format of the pod. So, that’s why I like to listen to more than one episode when I’m trying a new one.

Well, to the point. I’ll list some of the pods I’m subscribing to at the moment, along with a short comment about each. They aren’t in any way ranked, they just happened to be written down in this order.

Book Riot / Dear Book Nerd

I like the whole Book Riot page, there are lots of fun articles and it all feels very unpretentious and nerdy in a nice way. In the Dear Book Nerd pod they answer questions send in by the listeners, like an old fashioned questions & answers column, in an old fashioned magazine. The question cover a range of problems related to, in one way or another, books and reading.

The New Yorker / Fiction

The editor invites an author to read and discuss a short story (by someone else) from their archive. You get both a short story read out loud to you and a discussion about it between editor and that month’s guest author.

Bibliotekspodden Solen [The Library Podcast The Sun (my translation)]

A couple of librarians from Stockholm’s City Library talk about a topic they’ve picked out every episode. They come at the topic both through books they picked out and through their own views and experiences. A nice, relaxed pod and you end up learning something each time, without even trying.  

BBC Radio 4 / Bookclub

The host talks to an author about one of her/his books. This is done with regular readers, book club members who’ve read the book in question, in the studio. The audience get to ask questions and sometimes the author asks the audience questions. Most of the time they manage to create a warm, relaxed an intimate atmosphere. There are a couple of books that would not have ended up in my bookshelf if it weren’t for this program.  

Författarpodden [The Authors’ Pod (my translation)]

I’ve only listened to one episode of this, but I definately want to listen to more:

”Sweden’s best literary podcast according to DN [daily newspaper] (2014). The writers Agnes Hellström and Frida Skybäck both made it through the eye of the needle and were published by a big publishing house, but they know how difficult the road from dreams of writing to a book deal can be. With The Authors’ Pod they offer an insight into the seemingly closed world of publishing and writing.” (My translation)

Fantastisk podd [Fantasy/Fantastic Pod (my translation)]

A podcast about writing fantasy and horror in Swedish. It’s made by writers from different parts of Sweden and Finland. Listen, and you’ll hear what it’s all about!

A part from podcast about books and literature I also listen to theatre-themed pods.

National Theatre podcast

NT publishes recordings of different talks and interviews that they arrange as a part of their program. In other words, they are recorded in front of a live audience and at the theatre, not in a studio setting (unlike the others I’ve mentioned). The episodes vary in length depending on the type of event in question. It’s worth scrolling through their archive!

Yle / Dramapodden [The Drama Podcast (my translation)]

Here you can find radio plays produced by Radioteatern and different talks and interviews. It’s a fairly new podcast so it’ll be interesting to see how it develops.

I do listen to podcast about other things than books and theatre, but I’ll save that for another blogpost, another time. However, if you’ve got any tips about good podcast, please share them!

Tänk om... /// What if...

Jag stötte på ett par citat ur recensioner av de första pjäserna jag skrev och de gjorde mig båda väldigt glad och väldigt rädd.

Jag började skriva min första pjäs (som blev uppsatt, jag hade försökt mig på att skriva manus före det också) när jag var ungefär 15 år. Den fick sin urpremiär när jag var 17 år. Fast jag hade sett en del teater och läst en del om teater, läst om hur man skriver pjäser och läst pjäser, så visste jag egentligen ingenting om att skriva dramatik. Jag jobbade också på texten från och till under en lång tid före jag visade den åt någon.

Både den pjäsen, och pjäserna jag skrev efter det, fick bra recensioner. Så när jag förra veckan såg på den där citaten så blev jag förstås glad, för att någon har tyckt att jag är bra på att skriva. Efter glädjen kom de där mörka tankarna, de där som oftast finns där längst bak, som man helst inte vill släppa fram eller tänka högt. Tänk om jag aldrig kommer att leva upp till de förväntningarna och förhoppningar som de där första pjäserna skapade? Tänk om jag skrev det bästa jag kommer att skriva före jag fyllde 25 år? Tänk om jag var bäst när jag visste minst? Tänk om allt efter det är krampaktiga försök att hitta tillbaka till något som har försvunnit för länge sedan? Tänk om all de otroliga möjligheter jag har haft hittills i mitt liv har varit bortkastade på mig?

De är de tankarna som gör det svårt att ta fram anteckningsblocket eller slå på datorn och försöka jobba vidare med sin text.

Själv tycker jag att Död Tid (min självmordspjäs, för att ”alla har skrivit en självmordspjäs”, det lärde jag mig när jag var på en internationell festival för unga dramatiker 2006) min första spelade pjäs, är min mest ärliga. Det är enda gången jag har skrivit för att jag måste, för att berättelsen inte lämnade mig ifred. Fast jag inte insåg det då så fanns det också en väldig frihet i att skriva utan att ha blivit spelad, utan att någon visste om det, utan ha planer på att någon någonsin skulle spela den.

///

I came across a couple of quotations from reviews of the first couple of plays I wrote, and those quotations made my both happy and scared.

I started writing my first plan (that got produced, I’d given writing plays a go before that) when I was about 15 years old. The play was premiered when I was 17 years old. Even though I’d been to the theatre and read a bit about theatre, read about how you write plays and read plays, I didn’t really know anything about writing for the stage. Also, I worked on the text, on and off, for a long time before I showed it to anyone.

Both that play, and the plays I wrote after it, got good reviews. So when I read those quotations last week it made me happy, of course, that someone had thought I was good at writing. After the wave of happiness those dark thoughts, the ones that are usually kept right at the back of the mind, that you don’t really want to let out or think out loud, turned up. What if I will never live up to those expectations created by my first plays? What if I wrote the best work I’m ever going to write before I was 25 years old? What if I was at my best when I knew least? What if everything since then has been a desperate attempt to try and find my back to something that’s long gone? What if all the incredible opportunities I’ve had in my life so far were wasted on me?

It’s those thoughts that make it difficult to get out your notebook or turn the computer on and try to get on with the script you’re working on.

Personally I think that Död Tid (my suicide-play - because “everybody’s got a suicide-play” – which I learnt at an international festival for young writers I attended in 2006) my first performed play, is the most honest play I’ve written. It’s the only time I’ve written because I had to, because the story wouldn’t leave me alone. Although I didn’t realise at the time there was a great freedom in writing without ever having been performed, without anybody knowing about it, without have any plans of anyone ever having the play on stage.