I bloggen 365 plays bestämmer sig skribenten, en australienskis doktorand, att läsa en pjäs om dagen i ett år, d.v.s. 365 pjäser och skriva ett inlägg om varje pjäs, där det framgår t.ex. rollfördelning och om den finns utgiven eller inte. Desstuom har hon gett sig själv den ramen att det ska vara hälften inhemska (d.v.s. australiensiska) pjäser och andra hälften får komma varifrån som helst. Eftersom vi nås av väldigt lite australiensisk dramatik i Finland så är det också ett enkelt sätt att lära sig om vem som skriver/har skrivet dramatik i Australien, vad de har skrivit om och i vilka format. Visserligen är det ett enormt projekt, och hon har ett uppehåll som bäst, men som idé är den härlig tycker jag.
Den här bloggen i kombination med böcker som 100 Great Plays for Women och The Oxford Guide to Plays gör mig väldigt medveten om att det inte finns på samma sätt en enkelt tillgänglig källa om man vill bekanta sig med pjäser skrivna på svenska i Finland. SLSs databas Daniel innehåller visserligen dramatiker och pjäser, men åtminstone i nuläge finns det t.ex. ingen information om handlingen (i form av t.ex. synopsis) eller om pjäsens produktionshistoria (annat än genom ett urval av de teatrar pjäsen har spelats på jämte årtal). Sett till forskning har drama och dramatik i Finland fallit under litteraturhistoria och litteraturhistoriska översikter ger också utrymme åt pjäser och dramatiker i viss mån.
Samtidigt tror jag att gemene man, men också gemene teaterarbetare (jag räknar i ming själv här), inte känner till särskilt mycket om pjäser skrivna på svenska i Finland. Det sägs ofta att det inte har skrivits dramatik, att det inte finns någon tradition att falla tillbaka på, att det inte finns någon Strindberg eller Ibsen, och även om det stämmer att de oftare är inom poesin eller romankonsten som det har funnits "stora" författare så tror jag inte att det stämmer att det inte har skrivits dramatik. Problemet har snarare varit, och är fortfarande idag, att en pjäs för en uppsättning och sen är den spelad och det faller inte teatrar in att spela en pjäs som nyligen har satts upp på en annan teater (om det inte är frågan om Astrid Lindgren eller en succe från Broadway). Så pjäser, som i så hög grad är beroende av uppsättningar, för att leva och leva kvar i folks medvetande, glöms bort. Historien skrivs som bekant av vinnarna - som sällan är en pjäs skriven på svenska i Finland - så heter det att "det inte finns någon tradition" och "det har inte skrivits".
Jag skulle vara mycket intresserad av att gå tillbaka i tiden, leta fram och läsa de olika texter som har skrivits och spelats (eftersom det finns en chans att de finns bevarade i teatrarnas arkiv) för att se vad det de facto finns för en tradition. Kanske är allt hopplöst och ospelbart, men kanske, bara kanske finns det fantastiska pjäser som vi bara inte vet om, som kunde spelas på våra scener i dag. Det heter ofta i skapande utbildningar och processer att en ska känna till de reglar man bryter mot, men borde vi inte också känna till det arv och den tradition vi ratar?
p.s. Jag hade också tänkt skriva om AustralianPlays.orgs State of play - serie men det får bli till en annan gång. d.s
///
There are a lot of people who have great ideas and it’s very easy to get
excited and inspired when one’s surfing the net, reading about what other
people and organisations are doing. Lately I’ve come across several ideas that
I’d really like to try out here in Finland.
In the blog 365 plays the writer, an Australian PhD-student, decides to
read a play a day for a year, i.e. 365 plays and write a post about each play,
containing among other things cast break down and publisher (if there is one). Besides,
she’s decided that half the plays she reads should be local (i.e. Australian)
and the other half can be from any place in the world. Since Australian plays
rarely reach Finland this is an easy way of getting an idea of who is or has
been writing plays in Australia, what they are writing or have written about
and in which forms. This is obviously a huge project, and she has taken a break
in it, but as an idea I think it’s wonderful.
This blog in combination with books like 100 Great Plays for Women and
The Oxford Guide to Plays makes me acutely aware of the fact that there is no
equally accessible source for anyone who wants to know about plays written in
Swedish in Finland. The database Daniel does contain playwrights and plays, but
at least at this point in time there is e.g. no information about the plot
(i.e. a synopsis) or about the plays production history (other than a selection
of the theatres where the play has been performed along with a year). Looking
to research drama and plays/playwriting has been part of the study of the
history of literature and surveys of the history of literature dedicates space
to plays and playwrights, to a certain extent.
At the same time I believe that the man in the street, but also the
theatre worker in the street (I include myself in this), doesn’t really know a
lot about plays written in Swedish in Finland. It’s often said that there’s
been no plays, that there is no tradition to fall back on, that there is no
Strindberg or Ibsen, and even if it is true that it is among novelists and
poets that there has been “great” writers I don’t think it’s true that there
have been no plays written. The problem has more likely been, and still is
today, that a play gets one production and then it’s been done, it’s been
performed and the theatres wouldn’t consider putting on a play that has
recently been performed at another theatre (unless it’s one of Astrid Lindgren’s
stories or a international success from Broadway). So, plays, that are
dependent on production to live and to live on in peoples’ consciousness, are
forgotten. As we know history is written by the winners – which is very rarely a
play written in Swedish in Finland – and so “there is no tradition” and “well,
there’s not been any written” prevail.
I would be very interested in going back in time, looking up and reading
the different texts that have been written and performed (since there is a
chance those scripts have been preserved in the theatres’ archives) to see what
the tradition actually is. Maybe it’s all hopeless and impossible to stage or
perform, but maybe, just maybe there are amazing plays that we just don’t know
about, and that could be performed on our stages today. Often we are told in
educations in creative work or in creative processes that it is important to
know the rules you break, but shouldn’t we also know the tradition and the
heritage we are rejecting?
p.s. I was going to write about AustralianPlays.org’s State of play-series but I’ll save that for another time. d.s
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar