Jag har alltid haft svårt för namn. Både att komma ihåg vad människor heter och hitta på namn åt människor som inte finns. Det är ett tag sedan jag stod inför dilemmat att hitta på namn åt karaktärer, men det är fortfarande lika svårt. Speciellt efternamn. Nå, ofta går det ju att strunta i efternamn, men för det mesta brukar karaktärerna i mina berättelser ha någon form av namn. Det är ju en del av deras identitet. Men nu har jag kommit fram till ett sätt att hantera den här utmaningen. Idag promenerade jag på en gravgård långt hemifrån och tog tillfället i akt att leta efter användbara namn. Så nu har jag både för- och efternamn åt två av mina karaktärer. Fast det är karaktärer som inte finns med på scenen, de har dött när pjäsen börjar.
///
I've always been bad with names. Both remembering people's names and coming up with names for people that don't exist. It's been awhile since I had to face the dilemma of naming characters, but it's still as difficult as ever. Especially last names. Well, a lot of the time you don't have to bother about last names, but most of the time characters in my stories have some sort of name. It's a part of their identity. But now I've come up with a way of handling this challenge. Today I was walking in a graveyard far away from home and decided to look for names. So, now I've got both the first and last names of two of my characters. Although these characters aren't actually in the play, they've died when the play starts.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar